...är inte alltid roligt. Igår var det min födelsedag, inget jag ville fira faktiskt. Men när det började ramla in massor, jag menar massor med hälsningar på
Facebook, så blev dagen ljusare. Jag vaknade med en känsla av att jag verkligen behövde träna.
Sportlife Domkyrkan fick det bli,
Bodypump stod på schemat. Har inte varit deltagare på
Bodypump sedan senaste
kvartalsutbildningen. När jag väl får chansen så gäller det att ta vara på den. Mitt mål blev,
maxa på så många muskelgrupper det gick. Jag hade enorm tur att det var otroliga miss
T.Pop som körde.
Wow, den tjejen är så talangfull att jag blir avundsjuk. Jag är lyckligt lottad som har henne som kollega. Benen skakade, underarmarna var som stockar, ryggen
värkte och axlarna sa
good bye. I LÖV
that feeling efter träning. Jag är mycket nöjd med min prestation men känner att nu är det bra länge sedan det hände något med vikterna på
Bodypump. Tyvärr kan jag ju inte bara lägga på ett kilo när jag vill öka utan det måste ju bli ett kilo på var sida stången. Detta innebär ju en häftig ökning när det handlar om att göra 120
repetitioner, vilket det gör i vissa av låtarna. I alla fall, kroppen gillade belastningen och knoppen kändes uppfriskad efter passet.
Fortsatte lördagen med fika på
stan,
lååååång fika. Lördagsgodis köptes in och soffan hägrade. Solen sken och vädret var ju kalas. Då bestämde sig fröken för att ta skärgårdsbåten ut till
Källö. Jag kom till
Styrsö Bratten så där fick pappa hämta mig med ekan. Det är alltid lika bra att besöka föräldrarna, oftast ingår All
Inclusive, middag med dryck, övernattning och frukost. En och annan fika kan ingå emellanåt, eller oftast.
Idag är det söndag och jag har hunnit med, båttur, lunch med vännen
L-G, cykel 60 i Kungsbacka med bästa Anna och middag inne i
stan tillsammans med familjen.
Det bästa som hänt den här helgen var samtalet från
Yellowknife som kom nu på kvällen. Har pratat med min underbara familj i Canada. Jag bodde hos dem i nästan ett år medan jag gick på
high school och vi håller fortfarande kontakten. Nu ska jag gråta en skvätt inombords för att jag inte har
träffta dem på länge....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar